Ja herregud... Tiden räcker inte till!

Jag har fått en praktikplats som jag ska vara på 40 timmar i veckan. Vilket betyder att det är ett heltidsjobb nästan. Bara uselt betalt...

Sen har jag skolan som jag ska klara av oxå... Hur det nu ska gå.

Och så har jag MiniE och A. 

Och tiden räcker verkligen inte till. Det är så mycket jag vill, det är så mycket jag behöver... Men tiden finns inte...

Stress, stress, stress... Och en lägenhet som ska skötas oxå...

Och trots att en person varit trevlig... Så sitter dom sårande orden fast! Dom gnager konstant i hjärnan på mig! Jag mår skitdåligt över det, men jag klarar inte av att berätta det. Jag klarar inte av att ta striden med hen... I hate this!

Sen alla drömmar om framtiden.... Dom känns så långt borta!

Tänk vad jag skulle behöva semester! För att vara arbetslös så låter det helt sjukt! Men jag skulle verkligen behöva komma bort! Inga måsten, inga tider att passa, utan bara få vara jag med min familj! En dag, en dag ska jag ha en sån dag! Eller en sån vecka! Att få vara bara vi!

Men som sagt, det känns långt borta...

DeppDeppDepp!

Tror jag behöver gå och gosa lite med kossorna och bara njuta!

OverAndOut

Jag försöker peppa mig själv! Jag försöker blicka framåt för att se att livet en dag kommer se bra ut!

Men vad gör man när man inte vet nånting längre?

Vad gör man när man inte finner tid, inte finner ork?

Jag hade motivationen till att göra upggifter till engelskan! Jag ville få det gjort. Men så fort jag sätter mig, då fattar jag ingenting! Läraren vill ha det på helt andra sätt än jag kan göra det, känns det som!

Och har jag problem nu, hur ska jag då klara högskola?

Men det är vad jag vill! Det är vad jag hoppas att jag ska göra! 

Men så kommer tankarna... Om jag nu lyckas klara engelskan men inte kommer in på högskolan... Vad gör jag då? Vad händer då?

Och sen är det det här sluta rökandet! Jag vill! Jag ska! Jag kan! Men med alla tankar och allt som jag tror ska sätta sig emot.. Det gör det bara jobbigare! 

Och sen är det hemmet... Det ska städas, det ska tvättas, det ska diskas, det ska lagas mat... Hur ska man hinna allt när ens dotter vill att mamma ska leka med!

Jag klarar inte att se tårarna i hennes ögon varje gång jag säger "inte nu gumman, mamma måste...."

Hur får man allt att gå ihop?

Hur klarar man timjobb, skola, arbetssökande, dotter och hemmet samtidigt?

Hur gör man?

Hur gör man för att inte känna att man är världens sämsta mamma?

Tårarna sprutar och jag vet inte vad som kommer hända... Om livet kommer bli som jag vill, eller om det är dax att tänka om...